För anställda och aktiva inom Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland

Berättelser för barngrupper

Pappa vet allt

Det var läggdags på minior lägret i som hölls på församlingens lägergård i Åbolands skärgård.

En av flickorna ville inte gå och sova hon stod på strandklipporna och tittade mot havet. Ledaren ställde sig bredvid flickan och frågade

–    Vad gör du här ute ensam.

–    Jag väntar på båten, svarade flickan. Pappa är på båten och jag lovade vinka åt honom när båten går förbi.

–    Snälla barn, inte ser din pappa ända hit och när båten kommer är det redan mörkt.

–    Men jag lovade, sa flickan och börja gråta.

–    Låt gå sa ledaren men inte kan du vara här ensam jag blir här och väntar med dig.

Det började skymma och snart var det mörkt. Enligt tidtabellen kom båten glidande fram bakom holmarna och då tog flickan fram sin ficklampa och vinkade med den.

I samma ögonblick tändes båtens alla strålkastare och havet, himlen och alla holmarna badade i ljus.

Ledaren trodde inte sina ögon.

–    Vad i all världen?! Hur är det här möjligt.

–    Min pappa är kapten på båten. Pappa vet var jag är. Sade flickan glatt

Alla kvällar till lägrets slut stod alla barn från lägret och vinkade. Varje kväll upprepades synen när båten enligt tidtabellen kom glidande fram bakom holmarna tändes båtens alla strålkastare och havet, himlen och alla holmarna badade i ljus. Alla läger deltagare ropade glatt – pappa vet var vi är. (ur Sunnuntaikertomuksia LK)

Mats och Henrik

En höstdag när löven virvlade runt gick Mats hem från skolan. Han funderade på vad han hört på religionstimmen nämligen att Jesus sagt att man skall älska sina fiender och be för dem.

Mats tyckte det var orimligt. Inte klarar man av sådant. Han kunde åtminstone inte älska Henrik som alltid retades, knuffades och mobbade honom. Mats visste att han borde berätta det åt läraren eller åt sina föräldrar men han hittade inte de rätta orden eller rätt tillfälle. Mats gick där dyster i sina tankar när han plötsligt såg att det hänt något ett stycke framför honom. När han kommer närmare ser han att det är Henrik som sitter på dikesrenen och håller sig om knäet. Det har gått hål på hans byxor och knäet blöder kraftigt. Kettingen har gått av på Henriks cykel och Mats kan se att Henrik har gråtit.

Mats går fram till Henrik och ger honom en ren pappersnäsduk så att han kan torka blodet från knäet. Mats hjälper upp Henrik och tar hans ryggsäck på cykeln. Mats leder Henriks trasiga cykel medan Henrik långsamt och försiktigt går hemåt.

Vad tror du hände sen? Hitta på slutet tillsammans med barnen.

Kalle och Rolle

Alla trängdes kring cykel ställningen på skolgården när skoldagen var slut. Kalle stod och väntade på att han skulle komma åt sin cykel. Han funderade på hur roligt det var att få komma hem ta sin sparkbräde och gå ut på gården med den.

I det samma kände han en hård knuff i sidan som gjorde väldigt ont. Det var Rolle som knuffat till honom och nu stod där och flinade åt honom. Rolle var en riktig odåga alltid var han framme och retade och knuffade eller kastade mössan i diket eller sparkade.

Mats satt på sin cykelhjälm fast det gjorde ont i sidan och hoppade på cykeln och cyklade hemåt. Han ökade farten och njöt av den hårda farten när han åkte nerför en stor backe. Han märkte inte den stora gropen utan körde rakt i den och flög rakt ner i diket. Nu först tog det ont. Knäet blödde och han klarade inte av att stiga upp. Då hörde han att det kom några flickor från hans klass men de bara tittade på honom och gick förbi. Kalle tittade upp när han hörde steg som kom närmare. Kalle försökte gömma sig när han såg att det var Rolle som kom för han var rädd för flera sparkar och hånfulla skratt.

Rolle stannade och frågade vad har hänt med dig och ge handen så hjälper jag upp dig ur diket. Kalle trodde inte sina öron erbjöd sig Rolle att hjälpa honom?

Rolle drog upp Kalle och satte armen om honom så att Kalle kunde stödja sig på honom. Jag följer dig hem först sedan kommer jag och hämtar cykeln sa Rolle.

Det blev inget åkande på sparkbrädan men det hände något ännu bättre. Kalle och Rolle blev vänner. Rolle berättade att han retades för att han själv inte hade några vänner i skolan. Men inte får man ju vänner genom att retas.

Är det fel att vara svin?

Det var en gång en snigel som träffade ett svin. Snigeln sa: du var mig ett fläskberg. Det är knappt så du orkar röra dig. Det är sant grymtade svinet och beundrade belåtet sin bild i vattenpölen. Svinet träffade en hare som gömde sig i buskarna. Du var mig en skygg en sa svinet. Hela ditt liv går till att vara rädd. Struntprat sa haren. Jag har nytta av att vara försiktig och så försvann den in i busken. Haren träffade en hund som sov middag i solskenet. Du är lat du sa haren. Du ligger bara och masar dig i solen och husbonden bär mat framför näsan på dig. Ja just så är det sa hunden. Är det inte ett underbart liv jag har. Och så somna hunden igen. Hunden stack sin nos i spindelns nät. Usch sa hunden, du var mig ett äckligt kräk. Tack det räcker sa spindeln och släppte ner sig i en av sina trådar och försvann. Spindeln träffa en gås som kackade glatt. Vilken dum gås du är sa spindeln. Vet du inte att du kan bli middagsmat när som helst. Jaså middagsmat kacklade gåsen. Antingen blir man det eller så blir man det inte sa gåsen och hoppade i dammen. Gåsen träffade en snigel och sade Vilken trögmåns du är jag såg när du började klättra uppför den där mullvadshögen och du är bara halvvägs ännu. På kvällen satt snigeln i sitt hus och kände sig ledsen. Gåsens anmärkning hade förstört den fina dagen. Han kallade mig trögmåns bara för att jag är lite långsam muttrade snigeln. Plötsligt rodnade snigeln ända ut känselspröten. Vad var det jag sa till svinet i morse. Åh jag hoppas jag kan rätta till det. Tidigt nästa morgon gav snigeln sig iväg för att träffa svinet som låg i sin favoritpöl. Jag vill be om förlåtelse sa snigeln. Varför det undrade svinet. För att jag kallade dig fläskberg i går, jag tycker du är bra som du är sa snigeln. Saken är klar sa svinet men du får ursäkta mig jag har något viktigt att uträtta sa svinet och skyndade sig att söka upp haren. Innan kvällen kom hade haren besökt hunden och hunden spindeln och spindeln gåsen och gåsen snigeln. På kvällen satt snigeln i sitt hemtrevliga hus och tänkte. Konstigt att gåsen märkte hur sårad jag blev när han kallade mig trögmåns han bad så vackert om förlåtelse inte skulle jag ha trott att han var så klok.

Barnens bro

Invid en å bodde två bönder. Den ena på vänstra stranden och den andra på högra stranden.

I ån simma de änder och svanar som gladde sig åt att simma i solskenet. De njöt av solen på morgonen på vänstra stranden och på kvällen på högra stranden.

Men de två bönderna avundades varandra. Den ena skulle hellre ha bott på högra stranden och den andra på vänstra stranden.

När de jobbade på åkern på morgonen var bonden på högra sidan av ån missnöjd för att hans åker var i skuggan och den andras i solskenet.

När de högg ved på kvällen var bonden på vänstra sidan av ån missnöjd för att hans gård var i skuggan och den andras i solskenet.

Böndernas fruar var också missnöjda den ena på morgonen och den andra på kvällen.

En morgon när fruarna hängde ut tvätten på tork skrek frun från högra stranden elakheter åt frun på vänstra stranden.

På kvällen när de tog ner tvätten så gav frun på vänstra stranden tillbaka med samma mått.

Det var den sista droppen för bönderna. De blev så arga att de tog stora stenar som de försökte kasta på den andra men stenarna var så tunga så de träffade inte den andra utan plumsade ner i vattnet.

Endast mitt på dagen när solen stod högt på himlen var det ro, frid och fröjd över nejden. Kor , hästar, får och grisar sökte sig i skuggan och bönderna med fruar tog sig en tupplur under äppelträden den ena på vänstra sidan och den på högra sidan.

Men barnen de satt uttråkade på stranden och tittade på varandra på var sin sida av ån.

Om jag vore en and tänkte den ena. Om jag vore en svan tänkte den andra.

En dag när barnen kom ner till stranden hade vattnet sjunkit så mycket att stora stenar syntes över vattenytan. Det var så många stenar att de kunde hoppa på dem tills de möttes mitt på ån. De tittade länge på varandra och var glada över att de var barn den ena pojke och den andra flicka.

De satt sig på den största stenen och tittade på änderna och svanarna som simmade i ån. Sedan började de berätta historier för varandra om vad som hänt på vänstra stranden och vad som hänt på högra stranden.

De blev så goda vänner att de hoppade varje dag till den stora stenen mitt i ån för att träffa varandra då när föräldrarna tog sig sin tupplur.

Föräldrarna undrade hur barnen plötsligt visste allt möjligt som de aldrig hört om.

Men så en dag efter ett långvarigt regn slutade barnen berätta historier, sjunga och vara glada.

Vattnet i ån hade stigit och barnens bro var borta.

Då fick föräldrarna reda på barnens hemlighet och blev mycket fundersamma.

När de hade funderat tillräkligt så plockade de stora stenar med barnen och tillsammans byggde de en bro.

En bro som var rund och vacker som regnbågen på himlen.

Tips för skuggteater:

Spänn upp ett stort vitt tyg och tänd en eller två starka lampor bakom tyget. Barnen uppträder bakom tyget så de syns inte utan bara silhuetterna av dem. Ställ tre barn på ena stranden och tre barn på andra stranden. Allt efter att ni berättar berättelsen så agerar barnen dvs sår på åkern, hänger upp byket, höter med knytnävarna, sitter på stranden, kastar sten (dynor), hoppar på stenarna, talar med föräldrarna och till slut bygger en bro så att de två längsta barnen står på var sin sida av stranden så långt från varandra som det går och sträcker händerna så att de kan ta i varandra. Följande barn på var sin sida ställer sig bakom så långt ifrån som möjligt och tar den första i midjan och böjer huvudet mot den första axlar. De två sista barnen gör lika på var sin sida och då har ni silhuetten av en vacker rund bro.

Samma rörelser kan också användas vid dramatiseringen av berättelsen men då gör man allt synligt.


Respons till sidansvariga

Tack för ditt feedback!

Sulje
Ämne Respons på den här sidan Allmän respons Feedback Namn E-post Jag vill bli kontaktad
Du kommer väl ihåg att ge din e-postadress ifall du vill ha respons!
Södra kajen 8, PB 210 00131 Helsingfors | Växel (09) 18021 | Sidkarta Respons till sidansvariga